Det finns en viss sanning i denna novell men...

Inspa har jag hittat från Smålands skogar och mina egna synpunkter.

Här har jag inte låtit Cassie vara sig själv utan de flesta meningarna är vad jag sagt/gjort exakt själv

Enjoy<3

*

~Död&Alkohol~Del 1

*

Lukten,synen och ljudet av när någons hjärta stannar är hemskt. Det pep lång bort i den långa trissta korridoren och både jag och Joe förstod att någons liv just hade avslutat och att vi på sätt eller vi hadde vittnat till det. Joes iskalla hand mötte min och jag tog den för att värma den. Men det skulle aldrig gå. Han hadde förlorat alledes för mycket blod i bilolyckan. Jag rös till vid tanken,för bara två timmar hadde vi suttit och gapskrattat i Hans Valiant men nu,ligger han på en bår med slutna ögon och blodigt huvud. Valianten ligger troligtvis på skroten redan. Vi hadde skrattat och förlöjligat Norrland och norrländska. Sen small det, Vi frontal krockade med en lastbil, Lastbilen i 110 km i timmen och vi 95km,Joe smällde ner huvudet i ratten och fick benen ihopknycklade, Båda benen var akut borttagna för han skulle aldrig överlevt en operation. Läkarna kom med hopp om liv varje timme men Joe var väl medveten om att han bearbetade sitt sista dygn tillsammans med oss. Jag stirrade stint på displayen som visade upp Joes hjärtslag. Jag skakade och frös men klammrade fast bilcken på hjärtslagen. Även om jag visste att varje hjärtslag kunde vara den sista så hoppades jag... Jag hoppades att dom skulle börja hamra så som jag en gång kännt dom men aldrig mer skulle de göra det. Aldrig mer skulle jag mötas av honom i hallen. Jag svalde hårt och insåg till min förfäran att varje hjärtslag hade mer och mer sekunder i mellan varandra.
- Baby,gör mig en tjänst. Jag nickade och stirrade på Joes blå ögon.
- Gråt inte, Skaffa en man och barn,gift dig och bo i ett litet rött hus. Precis som vi fantiserat om! Du ska vara en bra mamma och baka kanelbullar åt dina barn när dom vill ha det. Älska din man högst av allt och slösa inte andetag på att gråta över mig.
Allt med att han pratade saktade hjärtslagen ner.
- Men hur?! Hur ska jag kunna släppa dig?!!! Tjöt jag av förskräckelse.
- Du måste... Kyss mig medans jag lever. På befallning la jag armarna om hans snart döda hals och kysste han snart tysta läppar. Joe blinkade retsamt med ena ögat innan han domnade bort och tjutet från hjärtslagsmätaren skar in i mina öron. Sjuksköterskor var där innan jag hunnit ta ett steg bort.  De slet mig ifrån honom och jag vände mig om bara för att se att han hade dött med ögonen öppna.
- Miss?!! Vi kan göra ett försök att väcka honom igen... Men vi behöver ditt tillstånd..., den unga kvinnan stirrade på mig. Jag mötte hennes blick och blinkade bort mina tårar.
- Tror du det kommer fungera, vad skulle du ha gjort om det vore ditt livs kärlek som bara dog på båren?! Kvinnan svalde hårt och la handen på min axel.
- Nej, Eftersom ni kysstes innan han dog så bevisar det att han var nöjd. Så nej,jag hade inte försökt.
Jag nickade och höll in gråten.
- Ja dåså... Behandla honom med respekt...
Kvinnan nickade och jag störtade ut från sjukhuset. Jag snappade åt mig stockholms tjocka luft från den ljumma sommarnatten. Jag hann inte lång förren mina ben vek sig. Likt två pelare som kollapsar, vägrade mina ben att ta ett steg till. Så jag föll, föll handlöst och rullade ner för slänten som var klätt i frodande gräs. Världen var svart, Inget längre spelade roll. Inte förren tre timmar senare när klockan blivit fyra på natten och en knarklangare kom fram till mig. Vi hade vänskap sen tidigare men för första ¨ången var det jag som frågade efter det vita pulvret. Tim tvekade innan han sträckte fram den lilla lilla påsen.
- Är du säker? Du är ju så vacker...
- Jag skiter i om jag är vacker eller inte, vars är min Valiant?!
Tim stirrade misstroget på mig.
- Cassie, det finns inget på den bilen att rädda... Helt omöjligt. Jag tittade till den men den står nere vid 5ft street.
Jag nickade och drog till mig det vita pulvret.
- Cassie,nej gör det inte... Men jag hadde redan dragit in det lilla magiska i näsan. Allt snurrade runt och plötsligt låg jag i Joes famn igen. Kännde honom och drog in lukten.
Han log mot mig men plötsligt försvann han, förgäves letade jag efter resten i påsen men Tim hade redan tagit den och lagt ner den i fickan. Jag svor och kastade mig över honom. Han var mycket starkar och knuffade mig rakt ner i en vattenpöl. Jag återfick fattningen och gnuggade mina ögon.
- Vars sa du Valianten stod?
- 5ft Street... Han gnuggade sig om armen och log snett.

*

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Ja du, bloggen. Mycket har hänt sedan år 2012 (tror jag att det var..) men nu... går vi skillda vägar. Vet inte hur många gånger jag bara hammrat ner fingrarna ner i tangenterna med tårarna strömmandes ner för kinder. Jag vet inte heller hur många...

Yes, hello. Please help me. Mina ridande vänner, nej men asså. *suck* Ni som verkligen rider hästar. Nivet, de som säger gnägg. ANYWAAAYS, barbacka sadlar /bomlösa sadlar i typ western stil. Vet ni vars man kan få tag i en sån? Typ 500kr... ? ...

Du drömmer om kärlek, din dumma jävla idiot. Det kommer att komma, sure, men hen kommer inte komma flygandes i och med att du lämnat Villis. Det kommer att komma MÅNGA fler tårfyllda och kalla nätter där det finns absolut INGEN att krypa tätt inti...

Rosor är röda, Violer är viol, Clara är sjuk, Jag är likaså. ...

Din jävel, du är sjuk och jag är ensam. VÄNTA! JAG HAR DET HÄR!! Rosor är röda, Violer är viol, Du är sjuk, Världen är grå. I made a FUCKING POEM FOR YOU MY DEAR LADY!! Kram och krya på dig, din lilla svamp. ...